Fjordhästen

Avelsmål

Fjordhästen är en av de äldsta hästraserna i Europa. I många hundra år har man drivit renavel med denna ras
i de norska fjord- och fjällbyggderna i Vestlandet.  
De naturliga förhållanden har i stor utsträcking förhindrat inkorsning av andra raser i fjordhästen.
Från att tidigare ha varit en mycket efterfrågad småbrukarehäst i sitt hemland Norge,
liksom i många andra länder i Europa, har man i fjordhästen funnit en samarbetsvillig och allsidig familjehäst.

Målsättningen bör vara att fjordhästen både skall kunna användas inom traditionella områden i jord och skog
och dessutom kunna tillfredsställa de växande kraven på en allsidig användbar familjehäst. 
Därför vill man att den dels ska vara en smidig körhäst, dels en häst för ridning i skog och mark 
(fjordhästen har av naturen ett utpräglat terrängsinne), samt dessutom en tålig ungdomshäst lämpad för lätta tävlingar
i hoppning, dressyr och körning.  
Vår avelsmålssättning är att med rasbeskrivningen som grund och med nära samarbete med riksföreningarna i Norge
och i andra länder ta vara på och förbättra fjordhästens många goda egenskaper. 
Dessa är ett utpräglat gott lynne, energi, samarbetsvilja, härdighet, lättföddhet, god fruktsamhet, god hållbarhet och en sund konstitution.  

Avelsurvalet bör därför inriktas på en rörlig häst med harmonisk byggnad där ett oeftergivligt krav är
att bevara den gamla norska  fjordhästtypen, på norska uttryckt "fjordhestpreg".

 

Rasbeskrivning

Huvudet skall vara för rasen typiskt, det vill säga litet och markerat, med platt och bred panna,
kort och gärna lite konkav nosrygg, stora uttrycksfulla ögon och korta, lite lågt ansatta öron.
Huvudet skall vara väl ansatt på halsen.
Halsen man bör eftersträva en smidig hals med god resning. den får inte vara för kraftig eller för lågt ansatt. Underhals eller späckhals är icke önskvärt.
Manken är ofta låg och rund, men eftersträvas att vara väl markerad.
Bogen önskas lagom liggande och med god muskulatur, då detta ger gott selläge.
Ryggen skall vara medelång, med god muskulatur och en stark länd.
Bröstet skall vara djupt och rymligt. Bålen skall vara väl sluten.
Korset skall vara lågt och svagt sluttande, avrundat och med tillräcklig bredd.
Svansen skall vara väl ansatt.
Benen skall vara torra med väl markerade ledgångar och grova senor.
Underarm och skank skall vara väl muskelsatta och skenan kort och bred.
Man efterstraävar harmoni mellan ben och kroppsbyggnad i övrigt.
Hovarna skall vara medelstora, runda, med god hornkvalitet.
Rörelserna skall vara korrekta och vägvinnande med god hasaktion.
Storleken på fjordhästen bör vara sådan att den blir allsidigt användbar till arbetskörning, nöjes- och tävlingskörning samt ridning.
Minimi eller maximimått för stambokföring kan därför inte fastställas.

Källa: Stambok över hästar av fjordras Band XII

                           

Fjordhästens färger

Ingår i rasbeskrivningen:

Fjordhästen har den ursprungliga viltfärgen som kallas black. Tillsammans med den blacka färgen förekommer
så kallade primitiva tecken. Dessa är ett mörkt mittparti i pannlugg, man och svans, mörk rand längs ryggen,
( ål ), ibland även mörka tvärränder på underarmar, knän och hasar, ( zebratecken ), och mörka tvärränder över
manken ( grepp ). Vita tecken kan förekomma, men är ej önskvärda.
Följande färger är godkända fjordhästfärger:

Dessa varianter förekommer i mörka och ljusare nyanser.
Karakteristiskt för rasen är klippt upprättstående man och lång pannlugg och svans.


Brunblack: ( brbl ) med nyanserna ljusbrunblack,( ljbrbl ), och mörkbrunblack,( mbrbl ).
I luggen, manen och svansen förekommer en svart mittrand med vita hår på sidorna,
samt längs ryggen ål. På benen brukar färgen vara något mörkare än på kroppen i övrigt.
Vid mbrbl förekommer ofta mörkare tvärstrimmor utvändigt på underarmarna.
Rödblack ( rbl ) med nyanserna ljusrödblack, ( ljrbl ), och mörkrödblack, ( mrbl ).
Färgerna ligger rätt nära den brunblacka, dock saknas alltid svarta hår i lugg, man och svans.
 I stället kan där uppträda gråröd färg i högre eller lägre grad. Ålen utefter ryggen är svagare än vid brunblack.
Musblack  är en grå färg som kan uppträda i såväl ljusare som mörkare nyanser.
Vitblack Vitblack är nära nog vit färg, i lugg, man och svans finns dock svart i mitten på samma sätt som hos brunblack
 och utefter ryggen finns ål. På benen upp till framknäna skönjes en mörkare nyans.  Ullsblack är namnet på färgen i Norge.
 ( Ullsblack är egentligen det rätta namnet. En "riktig vitblack" är helt vit, utan svart i varken man eller svans och har ingen ål. )

Ibland förekommer tecken som stjärn, strimma, bläs och vita fötter, men är inte önskvärt.
Från och med 2010 kan inte ston med vita tecken få diplom och inga hingstar godkänns med vita tecken.